onsdag 7 maj 2008
Att springa en mil...
... kan faktiskt vara väldigt skönt när man ibland behöver vara alldeles ifred med sina tankar. Särskilt om tankarna man tänker är tunga och jobbiga. Ibland är livet inte så rosenrött och sprudlande vårhärligt som man vill att det ska vara. Ibland påminns man om att livet istället är skirt och bräckligt. Ibland påminns man om hur viktigt det är att leva i nuet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Du har så rätt...och vi borde allesammans tänka efter lite oftare och njuta av det vi har, här och nu...men att springa en MIL för det...nänä, där går gränsen! ;o) *kram*
Haha, alla har vi våra olika sätt. Mitt är att springa. (njaa, j o g g a är mer rätt.)
Det var så jag började jogga i skogen; för längesen, i ett annat liv, när jag höll på att bryta upp med det livet, då blev det som terapi för mig. Jag behövde komma bort, komma ut och bli av med massa negativ energi. Vips! så hade jag börjat springa ;)
Men lilla gumman...
Det låter som om du har skräp i maskineriet.
Hoppas det blir lite lättare snart.
Men jag håller med Milda, att springa en mil är helt klart obra... :)
Hm, nja. Jag hade gärna bytt ut rubriken mot... något annat. Att springa en hel mil låter allt lite galet! (och väldigt hurtigt)
Hoppas att vad det än är du funderar på blir bra!
En vän till mig kollapsade igår morse och fick senare under dagen konstaterat att hon hade fått proppar i hjärnan. Nu mår hon tack och lov bra, men hålls naturligtvis under uppsikt.
Skakande. Samtidigt är det skönt att man inte vet vad som ska hända en här i livet... Man får njuta så länge det varar!!
Och jo. Det är VISST skönt och sunt och härligt och bra att springa en mil. (En dåres försvarstal ;))
Ja, jag håller verkligen med dig Annika, att springa en mil eller två, det är rena terapin!
(syns mina x-lagda fingrar ..?)
Ps. Hoppas din vän blir frisk snart! Och ja, man får sig en tankeställare. Verkligen. Ds.
Ni bara hånar mig!!!!!! ;)
Jag citerar min vältränade svägerska "Det är bara slöfockar som inte förstår sig på njutningen av att träna."
Mohahahahaha!
Vi slöfockar skakar på huvudet när ni springer förbi med tungan hängandes vid knäna... :)
Hoppas att allt blir riktigt bra för din vän.
Vi glömmer ibland bort att ta vara på nuet och då tycker jag att det verkar onödigt att slösa bort tiden med att springa omkring och flåsa och stånka...
KRAM
Hahaha! Ja. Jag HATAR verkligen att ta i så att tungan hänger vid knäna. Jag joggar sakta i (jo!) behaglig takt. Jätteskönt! Skulle inte få för mig att kuta på så jag känner blodsmak i mun, isch!
Så det e tur man e vältränad ;)
Men som sagt, alla är vi olika. Jag kan inte förstå golfare som kan gilla att gå runt på en golfbana och försöka få i en boll i pyttesmå hål... Då promenarar jag hellre i en skog :)
KRAM!!!
Tänk, det där med golfen - jag håller fullständigt med dig :)
Kramen
Skicka en kommentar