I januari i år levererade Ikea en ny soffa till mig. Två starka karlar bar upp den i min lägenhet på andra våningen. Hoppas att gratis massage ingår i deras jobb... Min gamla soffa fick dock stå kvar. Av ren och skär lathet orkade jag inte transportera bort den. Till slut fick jag en lysande idé och satte in en annons på Blocket där jag skänkte bort min gamla Ektorp till första bästa som ville komma och hämta den. Svaren dröste in, men mitt i den vevan råkade jag få min lilla lunginflammation och jag orkade inte ta tag i soffproblemet.
Nu, 4 månader senare, forslades kära gamla Ektorp till stadens avfallsanläggnng. Med ett elegant kast försvann den ner i containern för brännbart avfall. På söndag är det dags för loppans barnkalas och det kändes som att soffan började stå lite väl mycket ivägen.
Pappa hjälpte mig att bära ner soffan för min svängda trappa. Lite småbökigt. Nostalgiskt mindes jag när vi för 10 år sedan bar upp samma soffa. Då var jag nyinflyttad och väldigt kär i både nya soffan och nya lägenheten. Och i mitt nya liv. Så det var lite vemodigt idag.
Hejdå kära gamla soffa! Tack för allt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Men som tiden går, är det så längesedan du var så sjuk?
Skönt att det är over!
Och jag tror att det känns bättre utan den gamla i alla fall, hur vemodigt det än kan vara.
Tack för kramen.
Vilken härlig känsla det måste vara, att bli av med det gamla...även om en viss vemodskänsla kanske infinner sig ändå. Hmm...jag blev lite inspirerad där, vi borde också göra oss av med gamla saker, får väl börja klura på det ;o)
Lindalotta: Tiden r u s a r!! Ja, usch så sjuk jag var...
Vet du, det känns så luftigt o ljust o härligt i mitt vardagsrum nu :)
Milda: Japp! Ut med det gamla- in med det nya!! Jag är apdålig på att slänga grejer, men jag ska bli bättre. Det var riktigt kul på tippen :)
Skicka en kommentar