Ja, det var ju attans vad sällan jag skriver här. Nu kan jag inte skylla på att jag ser film istället för att blogga, nu måste jag tyvärr skylla på tråkigare saker- nämligen sjukdom. Den här gången är det inte jag som har blivit drabbad utan det är dottern. Och nu kan jag förstå alla arbetsgivare som är skräckslagna över att anställa småbarnsföräldrar. I sitt snart femåriga liv har dottern aldrig varit sjuk så ofta som nu de senaste veckorna. Det har varit blandad kompott; feber, öroninflammation och halsont har avlösts av magsjuka. Och magsjuka igen. Och en tredje gång.
Mitt sällskapsliv har befunnit sig på noll på en skala mellan noll och tusen miljoner där noll är 'inte träffat vuxna människor på evigheter' och tusen miljoner är 'partypingla á la Paris Hilton'. Typ. Det är inte så många som vill umgås med en kräksmittad singelmamma. Särskilt inte när den kräksmittade singelmamman känner sig ständigt illamående. Hade jag inte vetat bättre hade jag gått och köpt ett graviditetstest. Men så kul är det inte, nix pix. Jag vågar knappt sätta dessa ord på pränt men det skulle inte förvåna mig ett endaste dugg om jag går och blir magsjuk själv nu till påsk när jag ska vara ledig. Och träffa Honom igen...
PEPPAR PEPPAR- TA I TRÄ!!
2 kommentarer:
Haha!
Men en förälskad man bryr sig förstås inte ett dugg i att föremålet för hans heta låga ligger och kräks.
Han bara stöttar ..-)
Ånä, försök inte du dumma kräksjuka - du håller dig långt ifrån Annika - hör nu på mig!
Skicka en kommentar