Jag funderar på att koka mig en kopp kaffe. När drack jag det senast? Låt mig tänka... det var nog förra tisdagen det. Senaste dagen jag var på jobb, då när jag stod med feberfrossa hela dagen, som en annan spånskalle.
Förutom lunginflammation har min kära lilla otacksamma kropp givit mig tandvärk, i en visdomstand. En gammal återkommande plåga som alltså valt att återkomma just nu. Detta innebär, förutom värk, att jag inte kan gapa så stort. Käken har liksom låst sig. Det är minst sagt jobbigt nu när jag äntligen har börjat få aptiten tillbaka. Jag får dela allt i små, små bitar och försöka pula in dessa små bitar, en i taget, i munnen. Jag känner mig så.... läcker! Tänker att jag borde ha någon stilig ung man mittemot mig vid matbordet. Någon som kunde stirra in i mina ögon och tycka att jag är vacker. Eller snarare motbjudande.
Men för att återgå till kaffet. Jag är sugen på en Café au Lait. Joho, fint ska det vara! En alldeles nybryggd kopp, starkt Zoegas kaffe, med varsamt uppvärmd mjölk i. Ingen sådan där högljutt ångad mjölk som till Latte, nej det klarar inte mina känsliga små öron idag. Min Café au Lait vill jag ha serverad i en vacker mugg, kanske på en vacker bricka. Jag är trött på snorpapper som ligger drällandes överallt och jag är trött på mig själv. På att jag har samma mjukisbrallor på mig som jag haft sedan jag lyckades göra ett välbehövligt besök i duschen i förrgår. Samma strumpor också. (Samma trosor?? Eh, ja samma trosor.)
Jo, jag tror jag ska brygga mig den där koppen kaffe. Tio dagar utan kaffe bär respekt med sig. Jag diskuterade med mamma igår att jag kanske rent av ska passa på att sluta dricka denna beroendeframkallande dryck. Den som jag, i normala fall, inte klarar mig utan på morgonen. Men, nej gud så tråkigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar