Portad

Dottern har hängt en stor lapp på dörren in till sitt rum med ett rött kryss på. Det betyder att inga vuxna får lov att komma in på rummet.

"Ah ah ah", säger hon och skakar på huvudet om man råkar trampa in.

Så har det varit nu under några veckors tid och jag har så sakta börjat vänja mig. Dock har jag haft dispens under kvällstid, när det varit tid att natta. Då har det varit ok att komma in. Men bara då. Möjligtvis om det skulle råka bli så pass stökigt där inne så att det inte är så himla kul att städa själv, kanske att jag har fått komma in då. En stund.

Ikväll blev det ändring på reglerna. Dottern kom nämligen plötsligt ihåg att hon, för längesen, haft en form av sänghimmel ovanför sängen och nu ville hon ha den igen. Meddetsamma. Slavinnan i huset (jag) satte genast igång med att leta efter denna sänghimmel, allt för att göra min husbonde (dottern) till lags. Jag fick för mig att jag hade lagt upp "luften", som dottern kallar tingesten, på vinden och letade där ett bra tag innan jag kunde konstatera det faktum att så icke var fallet. Då letade jag i källaren med samma fruktlösa resultat. När jag nästan gett upp hoppet och kände att jag inte skulle bli så poppis hos dottern, råkade jag titta utanför vår ytterdörr och där! Där låg luften! Den krävde viss montering vilken jag skötte med ivriga hejarop från dottern. När det äntligen var färdigt säger dottern:

"Vad bra! Vet du mamma, nu vill jag sova alldeles själv på mitt rum. Du får inte komma in alls, nä du kan sova på soffan."