Spa-dags. Igen!

Efter jobb idag ska jag knalla ner till Spa och relaxa lite.
Bara så ni vet!

Portad

Dottern har hängt en stor lapp på dörren in till sitt rum med ett rött kryss på. Det betyder att inga vuxna får lov att komma in på rummet.

"Ah ah ah", säger hon och skakar på huvudet om man råkar trampa in.

Så har det varit nu under några veckors tid och jag har så sakta börjat vänja mig. Dock har jag haft dispens under kvällstid, när det varit tid att natta. Då har det varit ok att komma in. Men bara då. Möjligtvis om det skulle råka bli så pass stökigt där inne så att det inte är så himla kul att städa själv, kanske att jag har fått komma in då. En stund.

Ikväll blev det ändring på reglerna. Dottern kom nämligen plötsligt ihåg att hon, för längesen, haft en form av sänghimmel ovanför sängen och nu ville hon ha den igen. Meddetsamma. Slavinnan i huset (jag) satte genast igång med att leta efter denna sänghimmel, allt för att göra min husbonde (dottern) till lags. Jag fick för mig att jag hade lagt upp "luften", som dottern kallar tingesten, på vinden och letade där ett bra tag innan jag kunde konstatera det faktum att så icke var fallet. Då letade jag i källaren med samma fruktlösa resultat. När jag nästan gett upp hoppet och kände att jag inte skulle bli så poppis hos dottern, råkade jag titta utanför vår ytterdörr och där! Där låg luften! Den krävde viss montering vilken jag skötte med ivriga hejarop från dottern. När det äntligen var färdigt säger dottern:

"Vad bra! Vet du mamma, nu vill jag sova alldeles själv på mitt rum. Du får inte komma in alls, nä du kan sova på soffan."

Bullpappa

Dotterns pappa älskar kakor och bakverk. Dottern gör också det. Och så gillar de att baka. Jag är tråkig med sådant, jag äter hellre en god macka än en kaka, och godis köper jag i princip aldrig. När jag var liten köpte jag visserligen lördagsgodis, men jag bjöd bort det mesta. DET skulle dottern aldrig göra. No way! Lördagsgodis är heligt och inget man slösar på andra. Kakor och tårtor är hon som tokig i och vi har därför infört "fredagsmys". Då går vi antingen på konditori efter dagis och äter bakelser (dottern väljer en och jag en och sedan äter hon båda) eller så köper vi hem chokladpudding eller glass.

När hon är hos sin pappa är det helt andra bullar. Där bakas det gärna och igår bakades det kanelbullar. Tjugo stycken! Åtta av dem låg prydligt nerpackade i en påse och hängde på vår dörr idag när vi kom hem från dagis. Dottern delade upp dem i två högar med fyra kanelbullar i varje. Den ena högen skall sparas till helgens kommande picknick medans den andra högen åts upp. En fick kusinen smaka, en fick jag, och två fick dottern. Rättvist!

(Om någon från socialförvaltningens familjeavdelning läser detta kan jag härmed intyga att jag fick dottern att äta broccoli till middag idag efter att jag förklarat för henne hur nyttigt det är...)

Skruvar upp radion...

... gör jag när jag hör Amanda. Min favvis för tillfället!!

Livet är jävligt skönt.

Söndag.

Först och främst hade jag sovmorgon till h a l v t o l v!! När hände det senast? Jag steg upp lagom till solen sprack igenom de tunga regnmoln som dominerat himlen i ungefär tusen dagar eller så. Till frukosten (brunchen?) fick jag sällskap av systerdottern som kom och knackade på och ville umgås med sin moster. Trevligt. Jag satt och läste bloggar och hon studerade molnen som flög förbi utanför fönstret. En anka såg hon. Och en sjö och en stjärna.

Lite senare tog jag en snabb dusch, packade ner bikinin i ryggan och tog en promenad ner till havet. Och hit. Världens bästa mamma (min!) gav mig ett säsongskort till stadens SPA i julklapp. Det är på gränsen till überlyx, det är såå grymt härligt! Jag kom dit lagom till ett vattenaerobicpass skulle börja så det var jag med på. Sedan bubblade jag lite i jacuzzin innan jag satte mig i relaxrummet för att läsa i min bok. Det var stundtals jobbigt att koncentrera sig på handlingen i boken då det är en gudomlig utsikt över ett, till synes, oändligt hav precis utanför. Jag satt dessutom med ett lite småfånigt leende mest hela tiden. Jag tänkte på dottern som är hos sin pappa och som ägnade sig åt kanelbullebakning. Och på Han som pussade mig i nacken i fredagskväll.

Innan jag begav mig hemåt igen tog jag en promenad längs strandkanten, alldeles vid vattenbrynet. Solen var på väg ner och färgade himlen i vackra färger. Satan i gatan vad jag har det bra!

Läsk i maten?!?

Igår lyckades dottern dra med mig till lekplatsen efter dagis. Det var mörkt och det regnade. Pissregnade. Men frisk luft lär ju vara nyttigt och hon hade kul. På vägen dit småpratade vi om vad som hänt under dagen. Dottern berättade att de hade Pytt i panna till middag och att en av fröknarna sagt att det var läsk i den.
"Läsk?? Sa hon verkligen läsk, jag undrar om du inte har hört fel", menade jag på.
"Nä, men jag tyckte att hon sa att det var läsk", säger dottern.

Lite senare när hon satt och gungade drog hon upp diskussionen igen. Konstigt det där med att det var läsk i pytten.
"Jaa, och O kunde inte äta maten eftersom det var läsk i den. Han tål nog inte läsk."
"Ahhhh! Nu vet jag" utbrister jag och blir full av fniss. "Det var FLÄSK i pytten!"

Skönt att få en förklaring. Man vet ju aldrig...

Pidipidipom!

Jag känner mig så.... lycklig!!!

Ville bara skriva det. Inte så tokigt. Alls!

Var förbi en sväng hos raraste Elisabet idag och fick låna tre stycken filmer av henne. Jag har kommit in i värsta filmfrossan, jag som alltid har fått för mig att jag är en bokmänniska och icke en filmmänniska. Vilket strunt-tänk! Nu ska jag förvisso lägga mig i dotterns säng (min egen är full med dotter och stor gosedjurshäst, så jag får inte plats) och fortsätta på boken "Jag är allt du drömt" (Ali Smith). Jag har ännu bara hunnit avverka 59 sidor men är redan fängslad av författarens annorlunda språk. Löv it!

Pussågonatt!

Singelmamma

Jo, men jag är ju det; singelmamma!

Det är ganska skönt faktiskt. Halva tiden är jag Mamma, med stort M och ägnar all min tid åt dottern. Den andra halvan är ego-tid, då gör jag precis exakt vad jag själv vill. Jag skulle tex kunna ränna efter karlar så mycket jag bara orkar under min ego-tid. Eller resa till Paris. Eller träna träna träna, vareviga dag. Eller slappa i soffan från morgon till kväll. Jag gör precis som jag vill. Det där med karlar är ju trevligt, men de har inte förekommit i någon större utsträckning sedan jag blev singelmamma. Jag har liksom inte varit särskilt.... intresserad. Herregud! jag har precis blivit av med en karl, inte behöver jag jaga fast i någon ny då. Än.

Men. Nu är det ändå på det viset att jag hade en dejt i lördags. En riktigt hederlig dejt ni vet, med träff på fin restaurang å allt. God mat, gott vin och prat i flera timmar. Jag hade inte ens vett att vara nervös innan. Jag hann liksom inte det mitt i all lunginflammation. Och tur var väl det, för det var verkligen ingenting att vara nervös för. Mannen i fråga är verkligen trevlig. Hur lätt som en plätt som helst att prata bort några timmar med, ja tiden bara flög iväg! Jag märkte inte ens att klockan blev så pass mycket så att det till slut bara var han och jag kvar på stället och att servitriserna lite snyggt började skramla med tallrikar för att visa att det var dags för oss att gå.

Om vi ska ses igen? Mmmmm.....

En kopp kaffe på maten kanske?

Jag funderar på att koka mig en kopp kaffe. När drack jag det senast? Låt mig tänka... det var nog förra tisdagen det. Senaste dagen jag var på jobb, då när jag stod med feberfrossa hela dagen, som en annan spånskalle.

Förutom lunginflammation har min kära lilla otacksamma kropp givit mig tandvärk, i en visdomstand. En gammal återkommande plåga som alltså valt att återkomma just nu. Detta innebär, förutom värk, att jag inte kan gapa så stort. Käken har liksom låst sig. Det är minst sagt jobbigt nu när jag äntligen har börjat få aptiten tillbaka. Jag får dela allt i små, små bitar och försöka pula in dessa små bitar, en i taget, i munnen. Jag känner mig så.... läcker! Tänker att jag borde ha någon stilig ung man mittemot mig vid matbordet. Någon som kunde stirra in i mina ögon och tycka att jag är vacker. Eller snarare motbjudande.

Men för att återgå till kaffet. Jag är sugen på en Café au Lait. Joho, fint ska det vara! En alldeles nybryggd kopp, starkt Zoegas kaffe, med varsamt uppvärmd mjölk i. Ingen sådan där högljutt ångad mjölk som till Latte, nej det klarar inte mina känsliga små öron idag. Min Café au Lait vill jag ha serverad i en vacker mugg, kanske på en vacker bricka. Jag är trött på snorpapper som ligger drällandes överallt och jag är trött på mig själv. På att jag har samma mjukisbrallor på mig som jag haft sedan jag lyckades göra ett välbehövligt besök i duschen i förrgår. Samma strumpor också. (Samma trosor?? Eh, ja samma trosor.)

Jo, jag tror jag ska brygga mig den där koppen kaffe. Tio dagar utan kaffe bär respekt med sig. Jag diskuterade med mamma igår att jag kanske rent av ska passa på att sluta dricka denna beroendeframkallande dryck. Den som jag, i normala fall, inte klarar mig utan på morgonen. Men, nej gud så tråkigt.

Min saga- bloggen

Jag lösenordsskyddade min förra blogg och sedan blev det inte så kul att skriva i den mer... Så jag försöker med att skapa mig en ny. I den förra lämnade jag ut min dotter väldigt mycket och det ska jag försöka undvika i denna. Hur nu det ska gå till?? Hon är ju mitt liv och den person som ger mig mest inspiration till att skriva. Så den "gamla" bloggen finns kvar, parallellt med denna. Ni som har lösenord är fortsatt välkomna dit!