Singelmamma

Jo, men jag är ju det; singelmamma!

Det är ganska skönt faktiskt. Halva tiden är jag Mamma, med stort M och ägnar all min tid åt dottern. Den andra halvan är ego-tid, då gör jag precis exakt vad jag själv vill. Jag skulle tex kunna ränna efter karlar så mycket jag bara orkar under min ego-tid. Eller resa till Paris. Eller träna träna träna, vareviga dag. Eller slappa i soffan från morgon till kväll. Jag gör precis som jag vill. Det där med karlar är ju trevligt, men de har inte förekommit i någon större utsträckning sedan jag blev singelmamma. Jag har liksom inte varit särskilt.... intresserad. Herregud! jag har precis blivit av med en karl, inte behöver jag jaga fast i någon ny då. Än.

Men. Nu är det ändå på det viset att jag hade en dejt i lördags. En riktigt hederlig dejt ni vet, med träff på fin restaurang å allt. God mat, gott vin och prat i flera timmar. Jag hade inte ens vett att vara nervös innan. Jag hann liksom inte det mitt i all lunginflammation. Och tur var väl det, för det var verkligen ingenting att vara nervös för. Mannen i fråga är verkligen trevlig. Hur lätt som en plätt som helst att prata bort några timmar med, ja tiden bara flög iväg! Jag märkte inte ens att klockan blev så pass mycket så att det till slut bara var han och jag kvar på stället och att servitriserna lite snyggt började skramla med tallrikar för att visa att det var dags för oss att gå.

Om vi ska ses igen? Mmmmm.....